Om oss | Kontakt: +46 761717152 | Info@maritim-elektronik.se

Behöver du en EPIRB på ditt segelfartyg?

Benjamin Franklin sa en gång, "Genom misslyckades förberedelse, har du förberett för misslyckande." Detta är något alla erfarna sjömän håller nära till sina hjärtan. Förberedelse är nyckeln till framgångsrika resor, vare sig till sjöss, i luften eller på land. Dock kan även de bästa planerna misslyckas, speciellt om du utmanar Moder natur på egen hand. En vän till mig befann sig ombord på ett lastfartyg en gång, korsandes över Nordatlantet under vintermånaderna. Vädret var som vanligt, dåligt, med Beaufort Force 8 i vindar och 7 meter i havs. De var flertals mil ifrån land eller andra fartyg när de plockade upp ett stressande samtal på VHF:n. Det var ett nödrop efter hjälp, med koordinater och sen hördes inget mer. De vände skeppet och färdades mot de mottagna koordinaterna, samtidigt de sökte efter skepp i närheten. Det fanns ingen i närheten. Efter de nått koordinaterna tog det dem två timmar att få de fyra sjömännen av det sjunkande skeppet till sitt skepp. Deras segelfartyg hade seglat omkull av det hårda vädret och de hade förlorat all sin utrustning och förråd förutom en VHF-radio och handhållen GPS-enhet. Trots att de hade rättat till sitt fartyg så var de på drift utan ström och mat. Det var rena turen att min väns fartyg var inom räckhåll för deras bärbara VHF-radio som också sjöng på sista versen. Varför berättar jag detta för dig? Jo, för att det var tack vare att denna kritiska utrustning, VHF-radion, som ökade oddsen markant att deras nödanrop kunde tas emot, och ännu högre att de kunde räddas i huvudtaget. Utrustningen i sig är en så kallad EPIRB, eller Emergency Position Indicating Radio Beacon (sv. Nödanropspositioneringsindikeranderadioenhet) .

Vad är en EPIRB?

En EPIRB är enhet som används för att anropa Räddningstjänsten till havs om deras positionering vid sjönöd. EPIRB är obligatoriskt på stora sjögående skepp och är en integrerad del av Global Maritime Distress and Safety System (sv. Globala Sjöfartssjönöds- & säkerhetssystemet; GMDSS). De flesta EPIRBs fungerar på COSPAS-SARSAT-satellitsystemet med en överföringsfrekvens på 406 MHz. Signalen plockas upp av COSPAS-SARSAT-satelliter och skickas till närmaste Räddningstjänst. Vissa EPIRB-enheter kan kommunicera på en ytterligare frekvens, nämligen 121.5 Mhz vilket fungerar som en målsökande ledare för sökandes flygplan i närheten.

EPIRB-signaler förser Räddningstjänster med fortsatta anrop från dess aktiveringsplats, upp till en positioneringsnoggrannhet på cirka tre nautiska miles. EPIRBs måste ha ett batteriliv på minst 48 timmar. De kan aktiveras manuellt eller autoamtiskt när de kommer i kontakt med vatten. De kan också paras ihop med Hydrostatic Release Unit (sv. Hydrostatisk Avlösningsenhet) som automatiskt avlöser och aktiverar signalen när den befinner sig precis under vatten.

Efter införandet av COSPAS-SARSAT-systemet år 1982, så har EPIRB lyckats rädda fler än 28000 människor.

Typer av EPIRBs

Det finns många olika typer av EPIRBs och personliga nödsändare (PNS) som är utformade för skepp och båtar. Låt oss ta en djupare titt på några av dem.

EPIRB: Traditionella EPIRBs är obligatoriska på stora sjögående skepp. De måste följa olika standarder etablerade av Internationella Sjöfartsorganisationen (IMO). Även om dessa är de dyraste formerna av nödsändare så är de också de vanligaste med längst batteritid.

GPIRB: Många moderna EPIRBs har kommit med en GPS-enhet som ökar positionsnoggrannheten ännu mer vid överföring till Räddningstjänsten. Den ökade kostnaden för GPIRB-enheter kompenseras med bättre positionsnoggrannhet vilket ger snabbare lokalisering av fartyg i sjönöd.

PLB (Personal Locator Beacon)/PNS Personlig nödsändare: har många dylika funktioner som EPIRBs. De använder sig också av COSPAS-SARSAT-systemet vid nödrop och kan kombineras med en 121.5 MHz-sändare och GPS-enhet. Huvudskillnaden mellan EPIRBs och PNS:er är att EPIRBs är registrerade till specifika skepp eller båtar medan PNS:er är registrerade till specifika personer. Därmed kan du ta med din PNS till valfritt fartyg du seglar med. PNS:er är också utformade för personlig användning och därmed mindre till storleken vid jämförelse med EPIRBs. Vissa kan också ha dylik batteritid som hos EPIRBs.

IAS-Sändare: AIS-sändare förser nödsändning genom det Automatiska Identifieringssystemet (AIS). Dessa är perfekta när du bara är ute på vatten där du vet att du alltid kommer att vara nära ett skepp eller en kuststation utrustad med AIS.

Så väljer du rätt EPIRB

Att ha ett automatiskt nödsändningssystem på ditt segelfartyg är smartaste valet du kan göra. Det kanske känns som en onödig investering, men om du någonsin är i sjönöd så är det bokstavligen skillnaden på liv och död. Vilken bör du dock köra med nu när det finns så många att välja mellan?

Det finns tre kriterier du bör utgå ifrån när du väljer mellan EPIRBs för ditt segelfartyg.

Rättsliga krav: Beroende på storleken hos ditt segelfartyg och om det är kompatibelt med en motor, så kanske du enligt lag måste köra med en EPIRB eller så kanske du kan segla med en PNS eller AIS-sändare. Du bör alltid kolla med din nationella sjöfartsmyndighet för exakta krav som gäller för just din farkost.

Sjöområde: Det andra viktigaste kriteriet är att se till att din nödsignal kan plockas upp av närliggande skepp och Räddningstjänster. Exempelvis verkar AIS-sändare på VHF-radiosignaler och därmed kan de bara plockas upp i områden där skepp eller andra mottagare är utrustade med AIS inom VHF-räckvidd. Detta kan variera mellan 5 till 30 amerikanska miles beroende på höjden av AIS-enheten ovanför havsnivån och de rådande atmosfäriska tillstånden. EPIRBs och PNS:er som fungerar på COSPAS-SARSAT-systemet förser global täckning.

Budget: Sist men inte minst bör din budget också bestämma vilken slags nödsändare du kör med. Professionella EPIRBs med inbyggda GPS-enheter kostar oftast mest, medan handhållna AIS-sändare är billigast.

Kommentera